Jag skojar inte, har verkligen ångest äver skolan, ju mer jag tänker på det desto mer stressad blir jag över att hela alltihoppa börjar imårgon så jag måste bara skriva av mig lite.

 

Imårgon startar allting, IGEN. Tidiga mornar, läxor, prov, tråkiga lektioner osv. Den här gången värre än förut, börjar nian nu. Har vänner som säger att just nian är det värsta året i grundskolan.. Och dessutom har jag "bråkat" med en vän som stog mig väldigt nära förut, vet inte alls hur det kommer bli att träffa personen igen.. Allting är pågrund av något jag och några andra gjorde för att hjälpa. Bara hjälpa, det var det ända vi tänkte på, att hen skulle må så bra som möjligt och vi ville göra vad vi kunde åt saken.. Allt blev bara fel känns det som nu. Inget blev som vi hade tänkt oss och nu känner jag mig helt värdelös.. eller det är fel ord, men det finns inget jag kan göra längre, ingenting. Och att nu träffa hen igen, efter en hel sommar. Alltså jag vet ärligt inte hur jag ska bete mig, början av det här året kommer bli så jävla svårt för mig så ni anar nog inte.. 

Men jag antar att det bara är att bita ihop, för vad ska jag annars göra? Jag hoppas ändå att saker löser sig och att det här kommande skolåret  kanske inte blir så hemskt som jag föreställer mig..