Jag skojar inte, har verkligen ångest äver skolan, ju mer jag tänker på det desto mer stressad blir jag över att hela alltihoppa börjar imårgon så jag måste bara skriva av mig lite.

 

Imårgon startar allting, IGEN. Tidiga mornar, läxor, prov, tråkiga lektioner osv. Den här gången värre än förut, börjar nian nu. Har vänner som säger att just nian är det värsta året i grundskolan.. Och dessutom har jag "bråkat" med en vän som stog mig väldigt nära förut, vet inte alls hur det kommer bli att träffa personen igen.. Allting är pågrund av något jag och några andra gjorde för att hjälpa. Bara hjälpa, det var det ända vi tänkte på, att hen skulle må så bra som möjligt och vi ville göra vad vi kunde åt saken.. Allt blev bara fel känns det som nu. Inget blev som vi hade tänkt oss och nu känner jag mig helt värdelös.. eller det är fel ord, men det finns inget jag kan göra längre, ingenting. Och att nu träffa hen igen, efter en hel sommar. Alltså jag vet ärligt inte hur jag ska bete mig, början av det här året kommer bli så jävla svårt för mig så ni anar nog inte.. 

Men jag antar att det bara är att bita ihop, för vad ska jag annars göra? Jag hoppas ändå att saker löser sig och att det här kommande skolåret  kanske inte blir så hemskt som jag föreställer mig..

Nu är det drygt en vecka kvar till skolan börjar.. Fyra av dom dagarna kommer spenderas på koreografiläger med mitt lag! Och vi börjar idag. Vi har nämligen två grymma tränare här från USA som ska ge oss vårt tävlingsprogram för säsongen (13/14). Kommer träna mellan 7-8 timmar varje dag, så dom fyra dagarna kommer jag knappast orka mycket annat än bara "äta, sova, träna".. Nej men typ. Men jag känner samtidigt att jag vill få ut så mycket som möjligt av dom här få dagarna som är kvar av lovet. Vill bara kunna njuta av att inte behöva stiga upp, inte ha några tider att passa osv. Bara få sova hur länge jag vill och göra vad jag vill. Känner inte alls att det ska bli skönt att "komma in i rutiner" som alla andra tycker, skulle ärligt bara vilja pausa tiden och fortsätta va ledig. 

 

Tror att ninan kommer bli mitt värsta år. Ska bara bli så sjukt jobbigt att gå tillbaka. Har ingen motivation eller ork till skola eller läxor, tidiga morgonar osv. Dessutom har det hänt grejer som antagligen kommer göra det ännu jobbigare i år.. Vilket verkligen får min skollust att sjunka i botten. 

Men samtidigt, det kanske vänder? Tror att början av året kommer vara värst, men att det kanske släpper lite sen, när man blir "van"? Hoppas verkligen på det iaf.. Om jag känner som jag gör nu genom hela nian så vet jag verkligen inte hur det kommer gå..

 

 Det är verkligen en dröm jag har, att åka en termin eller ett år som utbytesstudent i USA. Har länge viljat göra det när jag går ut nian men har aldrig riktigt tänkt på det seriöst eller frågat mina föräldrar vad dom skulle tycka om det. Det har kännts så avlägset hela tiden, men nu är det ju bara ett år kvar tills jag går ut nian så har suttit inne på EFs hemsida ikväll och kollat runt lite. Alltså det verkar så sjukt underbart. Skulle vilja göra det mer än allt annat.. haha nej men nästan, vore verkligen grymt!

 

Så jag tog upp det med min mamma ikväll väldigt kort bara, slängde liksom ut frågan i luften och hon lät väldigt positiv till det :O Hon sa verkligen inte ja till något än, men hon tyckte att vi skulle kolla på det tillsammans med pappa någon dag och hon sa att det skulle vara en "aldeles fantastik upplevelse"! Håller totally med henne, hehe.

Så har beställt hem en katalog nu för mer info! Får se vad som händer nu, drömma kan man ju iaf alltid!